Att läsa
av Horace Engdahl

Boken tävlar med Gud om att vara allestädes närvarande. Jag har sett folk läsa cyklande och badande. Enstaka starka själar lär ha läst på vägen till giljotinen. Normalställningen med boken ordentligt uppslagen på ett bord och kroppen framåtlutad är egentligen en avart, som klostrens kopister gav i arv till skolan. Den är sällan fri från en bismak av tvång, och jag undviker den så långt det är möjligt. Fast fåtöljsittandet är inte heller bra. Tankarna börjar vandra. Och lägger jag mig i sängen med en bok, vilket min hustru praktiserar med stor framgång, somnar jag ofelbart.

Nej, jag föredrar att läsa stående vid en bokhylla. Det bästa läsandet sker såsom i förbifarten. Jag låter blicken glida längs bokryggarna. Kanske söker jag något bestämt, men detta är bara en förevändning. Jag är ute för att infångas av det skenbart ovidkommande. Jag drar ut en bok, som påminner mig om ett bortglömt intresse eller en förlorad idé. Jag öppnar den, bläddrar, orienterar mig, försjunker. Nu är läsandet pur glädje, en parentes, ett återfall i barnets gränslösa vetgirighet.

Så strövar jag gärna förbi de stora bibliotekens referenshyllor och låter mig hejdas av ett religionsfilosofiskt uppslagsverk, en studie av isländskans ljudutveckling, standardverket om italienska kassettak eller någon historisk dokumentsamling, kanske soldatbrev eller Karl IX:s sjölagar. Metoden kan även praktiseras i ett hyggligt privatbibliotek, det fordras bara rätt slags tankspriddhet. Jag observerar till exempel att Cervantes hamnat på fel ställe i bokstavsordningen, griper Don Quijote för att ställa den rätt och läser på stående fot fem kapitel av andra delen. En annan gång får jag för mig att pröva några sidor av en av Agnes von Krusenstjernas mindre kända romaner, och märker plötsligt på domningen i benen att det har gått två timmar. De sällsynta dagar då livets ekorrhjul av någon mystisk anledning slutar snurra och strövandet längs hyllorna inte brutalt måste avbrytas för målinriktat arbete, hamnar jag kanske till slut sittande på golvet med någon volym av Hovedströmninger i det 19de Aarhundredes Litteratur eller Jean Pauls Vorschule der Ästhetik.

Det, mina vänner, är att läsa! Allt annat är att läsa på.

 

[Stäng fönster]