Taslima Nasrin, Kolkata (Calcutta), januari 2007.
av Maj-Britt Wiggh


Hon hyr en lägenhet centralt, i området kring Park Street. Under mitt besök intervjuades hon dagligen om sina möjligheter att få förlängt uppehållstillstånd i Indien, det nuvarande skulle gå ut den 17 februari. Bland andra ringde La Republica från Italien. Hindustan Times, en stor tidning i New Delhi, hade en helsida om ämnet, i andra tidningar, engelskspråkiga och bengaliska, följdes också frågan upp. Den federala regeringen menar att hennes närvaro kan skapa konflikter mellan olika grupper, därför vill de inte förlänga tillståndet. Många anser att den verkliga orsaken är att man inte vill förlora muslimska röster i nästa val.

Hon hade någon vecka före min ankomst publicerat en artikel i den engelskspråkiga månadstidningen Outlook med rubriken: »Bränn alla burkor«! Vilket resulterade i att ett muslimskt samlingsråd uttalade sig emot ett uppehållstillstånd. Artikeln illustrerar också hennes hållning i den dagliga debatten, hon skriver ofta provokativt, främst i feministiska frågor. En veckokolumn i en bengalisk radikal tidning handlade nyligen om kvinnors sexualitet, en annan uppmanade kvinnor att skilja sig.

Hon är populär hos majoriteten av befolkningen. På allmänna platser kom autografjägare fram, i olika åldrar, de blev vänligt men bestämt lotsade in i ett kösystem av säkerhetspolisen när trängseln blev för stor. Fotografer, journalister och tv samlades runt henne vid ett flertal tillfällen. När undantagstillstånd nyligen proklamerades i hennes gamla hemland Bangladesh, menade hon i ett tv-uttalande att landet borde bli en sekulär stat, och att alla partier var korrumperade, vilket resulterade i uppföljande intervjuer dagen efter.

När hon efter att ha bott tolv år i Europa kom till Indien blev hon chockad över fattigdomen. (Vilket jag själv blev under resan, därför frågade jag henne om det.) Hon tog upp dessa sociala villkor i varenda intervju eller anförande, före ämnen som feminism och fundamentalism, nu har hon liksom många andra vänsterintellektuella »vant sig«, men inte nöjt sig. Sju lantarbetare dödades vid sammanstötningar utanför staden i början av året, en bilfabrik (Tata) planerar ett bygge på deras bördiga åkrar. Taslima och andra intellektuella hade ett möte om hur de bäst skulle kunna stödja lantarbetarna.

Eftersom jag inte kan bengali gick jag miste om de flesta intellektuella och litterära debatter, ibland översatte någon. En indier från Punjab i norr påstod att bengalerna strejkar om de inte diskuterar politik och litteratur. En annan sa till mig att de var Indiens fransmän, emotionella och passionerade. Den årliga bokmässan i Calcutta är den största i landet och Tagores sånger och poesi i högsta grad levande. Antalet poeter, publicerade eller inte, sägs vara mycket stort. De första universiteten för indisk befolkning grundades i Kolkata av engelsmännen. 1911 flyttade kolonisatörerna från staden, de utsåg New Delhi till huvudstad istället, i Kolkata hade för många upproriska rörelser uppstått.

Vad gäller Taslimas böcker, fortsätter regeringen i Bangladesh, även den federala regeringen i Västbengalen, att bannlysa dem. Den fjärde delen av hennes självbiografi släpptes fri av Högsta Domstolen i Kolkata i september 2005. Hennes försvarsadvokat visade att Koranen faktiskt innehöll det hon skrivit om (tyvärr känner jag inte till detaljerna i boken). Vid detta tillfälle var säkerhetspådraget stort, hon tvingades smita ut bakvägen, bevakad av militär. Den femte delen av hennes självbiografi har just kommit ut på bengali, den handlar om hennes första två år i exil. Boken kommer att översättas till franska.

Taslima skyddas av civilpolis, militär eskort eller poliseskort utanför stadens gränser, dygnet runt finns två beväpnade militärer utanför hennes dörr. En bekant till henne uppskattar att ett hundratal muslimska fanatiker är i stånd till att för alltid tysta denna provocerande röst i debatten.

Precis när jag kommit hem får jag ett meddelande via Google Alert: hon har beviljats ytterligare sex månaders uppehållstillstånd. Så det dröjer nog tills vi ser henne här igen. Hon brukar bo i Stockholm någon tid, ofta i samband med en inbjudan till något annat europeiskt land (mestadels Frankrike), emellanåt bor hon hos sin syster i New York. Men Kolkata har blivit hennes främsta hem. Här har hon sitt språk, sin publik, sina vänner, och släktingar från grannlandet Bangladesh kan hälsa på, det är bara några mil till gränsen. Mer information angående boktitlar, bannlysning, artiklar av och om Taslima finns på hennes officiella hemsida: www.taslimanasrin.com.

[Stäng fönster]